Premiär för skidtur
Så är det gjort! Jag har provat att åka skidor med Elliott och som ni märker lever jag fortfarande och inga ben är brutna. Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder utan ni får försöka föreställa er. Så här gick det till:
Fas 1: Elliott har inte förstått vad som väntar. När vi spänt fast honom drar han ut på isen mot de andra hundarna samt de bajshögar som oansvariga hundägare lämnat kvar. Matte flyger efter men ramlar inte.
Fas 2: Stavarna. Elliott har upptäckt att matte sitter fast i andra änden av linan och att hon har de roliga pinnarna som han fick hjälpa till att bära på väg till isen. Bus alltså. Tio sekunder senare ser mina stavar ut som bananer. Får ta och köpa lite rejälare saker i trä istället för dessa veka aluminium-pinnar. Här rör vi oss inte särskilt mycket alls.
Fas 3: Skidorna. Vi rör oss framåt och Elliott upptäcker skidorna. Han skuttar omväxlande bakåtvänd framför mig (alltså med baken framåt, huvudet mot mig) och på sidan av mig samtidigt som han försöker bita tag i skidorna. Här rör vi oss framåt om än inte så snabbt.
Fas 4: Linan. Elliott överger skidorna för linan. Han tar den i munnen och tycker att vi ska ha dragkamp vilket ter sig så att jag försöker åka framåt och bakom mig har jag en hund som drar i linan och försöker få mig att stanna. Vem skulle dra vem egentligen?
Fas 5: Det går framåt. Jag försöker öka tempot lite och Elliott hakar på. Han tar tag i linan en bit från bältet i midjan och springer bredvid mig. Här åker vi faktiskt skidor! Även fast han sprang bredvid blev det lite drageffekt och det kändes som att vi susade fram. Poängen är faktiskt inte att han ska dra utan att vi ska kunna åka så att vi båda får lite motion då vi rör oss i snabbare tempo än vanligt.
Mellan varje fas var det obligatoriskt utredande av lintrassel.
Men som sagt har jag hopp om framtiden, ska bara byta utrustning, linan var ingen hit utan vi ska försöka få tag på en sådan där expanderbar lina som är grövre och kortare.
Återigen mys i sängen.
Elliott har däckan i soffan i denna något lutande stil.
Lördag
Fin dag idag igen. Denna gång fick vi med oss husse ut på isen.
Bus med matte.
Konster på isen.
Elliott hittade ett pimpelhål. Han frack lite, fiskade upp isbitar och plaskade lite.
Veckan som gått
I måndags var vi för första gången på Björkstadens hundklubbs träning på Bräntberget. Det var massor av hundar av olika slag och Elliott var som vanligt helt galen. Alltså han är ju alltid rätt smågalen men när det är nya platser och nya hundar så tar han det liksom ett steg extra. Det ligger nära och bra till så vi ska försöka gå varje måndag.
Trötta pojkar i sängen.....
Sen var det hundkurs på tisdagen och då var vi på Forslunda. Det var näst sista gången men nu har vi bokat våran första privatlektion med Eva-Karin. Det ska bli jättekul!
Vi övar på fot.
Idag var det för första gången på läääänge helt underbart väder!!! Vi tog en lång tur på Nydalasjön. Hade först tänkt åka skidor men jag fegade ur och tog apostlahästarna istället. Orsaken är att jag är liiiiite oroad över hur det ska gå med stark,vild hund i lina och i andra änden jag på längskidor. Längdskidor är inte jordens stabilaste underlag enligt mig. Men det kommer. Kanske imorgon...... Mötte för första gången Anna-Lena med Cirrus och Mysak. Att vi inte träffats förr är en bedrift men tanke på att vi bor några hundra meter i från varandra och rör oss i samma skogar. Elliott och Cirrus gick bra ihop men tyvärr inte Elliott och Mysak. De är ungefär samma ålder så det var inte helt oväntat. Men vad som var oväntat var att Elliott för första gången morrade mot en annan hund och inte bara lade sig ner på rygg.
Alltså vadå matte, måste jag ha den här linan.....
Vi rullar lite...
Du, det är en hund där borta.......
Öh, vad är det där? (en skidåkare som inte fick vara med på bild)
...och vi rullar lite till. Minst tre gånger varje promenad.
Fina killen med sin vinternos.
Ok, jag poserar en liten stund...
....nu orkar jag inte mer så HÄR KOMMER JAG!!!
Solen försvann sakta och det blev dimma......
Stabilt killen!
Planer 2008
Härmed är lilla Findus döpt! Han växer så att det knakar och sprallar runt i lägenheten. Elliott tycker fortfarande han är lite läskig men inte lika farlig. Han går och puttar honom i rumpan och slickar honom på öronen. Gränsen går när Findus lägger sig så att de har KROPPSKONTAKT, -Hu! säger Elliott. När Findus kommer för nära Elliotts tuggben eller för tillfället stulna strumpa får han sig ett litet morr bara så att han ska veta sin plats. Findus å andra sidan tycker att Elliotts svans är väldigt rolig, speciellt när den viftar. Sen tycker han även om at peta på ELliotts tassar när han ligger ner. Elliott är VÄLDIGT kittlig och rädd om sina tassar så det brukar se rätt roligt ut.
Sedan har ju året 2008 börjat och jag har tänkt över lite hur det kommer att se ut. Elliotts två stora arbetsområden kommer att bli fortsatt allmänlydnad för att försöka få lite mer kontroll på yrvädret samt viltspår. Vi kommer att ta privatlektioner med Eva-Karin Sjödin och sedan är ett av nyårslöftena att försöka närvara mer vid öppenträningarna. Så fort det blir barmark kommer vi att ta upp viltspårsträningen med målet att starta anlagsprovet när han är redo vilket jag hoppas att han kommer vara senare i vår.
Apporteringen kommer jag inte träna förrän hans inkallningar och liknande sitter bättre. Förhoppningsvis mognar han också med tiden så att han slutar upp med sina egoistiska fasoner och äntligen förstår vad han är =apportör och vad hans gener är menade att föra vidare=många bra saker som leder till jaktchampionat. Däremot så kommer jag att öva mycket på stadga och göra småövningar inomhus.
På sidan om kommer vi att träna tävlingslydnad. Trodde inte att jag skulle fastna för just detta men har upptäckt att det ju så smidigt. Man kan träna nästan var som helst och när som helst. Till hjälp finns ju otaliga böcker med steg för steg anvisningar vilket passar utmärkt för en förstahundsägare som jag. Visst har jag iof sig upptäckt att böckerna inte riktigt täcker upp alla scenarion på vad som kan hända när man tränar men ändå....
Till sommaren kommer jag att bygga några agilityhinder så vi kan träna lite sånt för skojs skull.
På utställningssidan blir det nog SSRKs inofficiella valputställning den 19 mars och den officiella i november. Ev går vi på den inofficiella som Goldenklubben har i maj men det blir nog antingen eller mellan de inofficiella. Vi skulle ju gått på den officiella som var november -07 men två veckor innan upptäckte att Elliotts klåda var rävskabb så det blev inget. Utställning gör vi ju mest för att det är lite småkul och är bra träning för killen.
Sedan är det MH i maj! Spännande, spännande! Och till sommaren är det dags för röntgen och ögonlysning. Nervöst, nervöst! Vi kommer att röntga honom i Öjebyn när vi är i Norrbotten över sommaren.
Henrik har haft sin första dag på musiklärarutbildningen som han kommer vidareutbilda sig till, han är ju redan lärare. Själv kommer jag att vara sjukskriven även denna termin men jag kommer att ha omtentor att läsa till så lite mer verklighet kommer det vara än förra terminen. Jag funderar även på att ta upp IKSU men nu i början träna bara yoga och pilates och så. Träna hemma till DVD har ju inte gått så bra. Under övningarna 1-3 ligger Elliott på golvet bredvid mig och suck-ylar för att han tycker att det är så tråkigt. Vi övning fyra, då man ska ner på mattan blir det liv i luckan för då tror han att vi ska busa. Resten av övningarna vet jag inte för jag brukar sluta ungefär här då det så att säga är svårt att fortsätta. Och det får räcka. Tentaläsning, träning för mig och träning för Elliott.
En dag när jag kom hem såg guldgossen ut så här. Även tassar och ben var kladdiga. Och köksgolvet. Det visade sig att han vält ner ett nyöppnat vällingpaket och tryckt i sig halva. Resten av pulvret var kvar på golvet. Behöver jag säga att allt vatten i vattenskålen var slut? Matte fick ligga på golvet med degskrapan för att få bort att fasttorkat vällingsörj. Matte inte glad. Elliott jätteglad.
Mums filli babba!
Njae.....
...han var nog ingen liten Tiger, vår lille skrutt. Så återigen famlar vi i namnvärldens ovisshet. Vi har några förslag och nu är det bara att känna in vilket som är hans. Vilket kan ta tid.........
De nominerade är:
Legolas
Svante
Love
Findus
Ludde
Yoda
Tusse
Wilbur
Som ni ser är pojknamnen tillbaka, till och med ett trestavigt. Alltså, det blir som mer personligt, de är ju trots allt våra barn :) Yoda kommer efter hans öron. Han kan röra dem på de mest underliga sätt, det är som att de är ledade på mitten så att han kan "vika" dem neråt. Så de rör sig. Mycket. Allt som oftast står de rakt ut åt sidorna, precis som Yoda i Star Wars öron.
Men han är alltså äntligen här och han är helt ljuvlig och bedårande! Alla kattungar är söta men han är verkligen något extra. Han är så liten och mjuk så när man tar på honom känns det bara som att man tar på något fluff, inte på en liten varelse.
Han är hur busig som helst och det känns att man har ett litet "barn" i lägenheten igen: bort med alla sladdar, ömtåliga saker, blommor som uppenbarligen är roliga att leka med, ner med toalettlocket osv......
Första dagen var han ganska rädd för både Oliver och Elliott men redan efter en dag var han mycket tuffare. Oliver säger ingenting om honom, han är nyfiken men verkar inte jätteintresserad och är ute mest hela dagarna. Kanske är han svartsjuk eller sur? Men han äter glatt av kattungematen :) Lillen morrade åt honom i början men följer nu efter för att se vad han gör. Han "kuttrar" också på ett särskilt sätt, som att han försöker övertyga Oliver om att han är snäll och söt.
Elliott tycker den nya är spännande men lite läskig. Han aktar sig för att titta honom i ögonen och när när skrutten kommer nära viker han undan huvudet och blicken. Men han morrar när kissen kommer för nära hans mat, något han aldrig gjort till de andra katterna. Men annars är han en sann storebror :) Lillkillen har fattat tycke för mega-biabädden och sover där ofta. Det ser ganska roligt ut med en sådan liten i en sådan stor bädd. De har legat där tillsammans någon gång men Elliott trycker upp sig i ett av hörnen och ser inte helt avslappnad ut :) Lillen dricker ur Elliotts vattenskål och leker med hans leksaker. Elliott brukar se på och så fort kissen lämnar leksaken går han fram och tar den och lägger den mellan sina framben -Den här är faktiskt min! Lillfjanten. Eller så skäller han på honom i sann storebrors anda:
-Matte, husse, titta vad han gör!!!!!
-Matte, husse, han river i gardinerna!!!
-Matte, husse, han leker med mina leksaker!!!!
-Matte, husse, sådär får han väl inte göra!!!!
Men lillen är inte lika rädd för Elliott. Nu sitter han kvar när Elliott skäller på honom och hans lilla päls fladdrar av ljudvågen. Han smyger fram ibland och daskar till Elliott på svansen eller någon tass. Svansen är så klart mycket intressant när den viftar fram och tillbaka :)
Som en sann medlem av familjen är han ett riktigt matvrak och så fort vi går in i köket springer han efter och sätter sig och piper. För jamar gör han inte ännu utan han piper de ynkligaste små pip. När vi äter kämpar han sig fram till tallrikarna. Han sover med oss i sängen och vaknar man kan han sitta en decimeter från ansiktet och titta.
Igår så bakade jag både pepparkakor och lussebullar. Lite sent kan vissa tycka men jag bakade faktiskt lussebullar innan jul också men gav bort merparten till stressade mammor och sjukskrivna systrar. Sen hjälper det inte att ha en sambo som med att säga att han tagit "en bit" egentligen menar att han tagit en halv längd. Pepparkakor bakade jag dock inte innan jul så nu kände jag mig tvungen att baka upp den deg jag köpt. Innan jul. Ialla fall den halva som fanns kvar. Den andra har jag ätit upp. Ändå en förbättring med tanke på att jag förra julen köpte - och åt upp -två pepparkaksdegar. De som är duktiga på matte förstår att inga blev bakade. Vadå GI???
Nu har även det andra kriget börjat. Kriget om hur länge julpyntet ska få finnas kvar. Det första kriget var om hur länge jag var tvungen att vänta innan jag fick sätta fram julsakerna (vilket var alldeles för länge). Henrik tycker att det är dags att de försvinner nu medan jag tycker att de kan vara kvar ett bra tag till. Det är fortfarande mörkt och snö ute. Sen kommer jag från en familj som rensar ut frysen och slänger de julkakor och bröd som är kvar - vid påsk. Vid jul kunde man få påskmust från förra påsken och vid påsk julmust från förra julen. Must som must.
Men eftersom det är jag som sköter pynt och inredning så blir det säkert jag som får min vilja fram :) Så välkommen hem till oss och fika lussebulla och pepparkakor till det mysiga skenet från ljusstakar och stjärnor! Erbjudandet gäller till påsk!
Notera hur Elliott tryyyycker sig mot Henrik för att komma så långt bort från det läskiga som möjligt.
Han har redan använt klätterträdet mer än Oliver och Leo har gjort tillsammans, för dem har det bara varit matplats. Skönt att få valuta för tusenlapparna.