Utställning i Nordmaling
Så var det dags för utställning igen. Efter att den planerade utställningen i november uteblev pga rävskabb hos utställningsobjektet var det nu ett år sedan vi var i ringen sist.
Innan: Bibbi hjälpte även denna gång med att trimma lilleman. Tack för att du alltid ställer upp Bibbi!! Efter badet igår var pälsen glansig och mjuk men att få den slät lyckades vi inte riktigt med utan det såg lite tufsigt ut här och var. På morgonen innan avfärd var plötsligt hela höger skuldra ett enda tuffs också. Suck. Vid ankomst var det o gud så mycekt folk och hundar och att ta sig till ring tre längst bort var en pärs. Vi satte oss uppe på läktaren så att Elliott skulle få lite avstånd till de andra hundarna. Och där satt vi. Och Elliott skällde. Och andra hundar svarade. Och han skällde lite till. Vår lilla Sir Skäll-a-lot. Vi körde lite tyst och vänta på godis. Det resulterade i dregel. När vi sedan gick ner i manegen så kom det sand på dreglet på tassarna och vips - geggamoj som satt fast! Byte av koppel till det pyttelilla snöret som jag är tveksam till är konstruerat för att hålla ett 31kg vilddjur i schack. Med vilddjur i snöre står vi och väntar på att det ska bli våran tur, vilddjuret gräver lite gropar i sanden och precis när vi blir uppropade passar han på att rulla sig. Hopp och hej!
I ringen: Alla som träffat Elliott vet att han är glad. I allt. Särskilt i människor och så även i domare. Vi sprang runt och det gick bra. Elliott tog inte ens kopplet i munnen! Sedan stod vi och det kan han så fint.
Resultat: Eftersom vi var ensamma i vår klass blev han BIR-Bäst i rasen. Kritiken blev denna:
Trevlig ung hane. Bra huvud. Tillräcklig hals. Bra överlinje. Något rak överarmsvinkel. Välvinklat bakställ. Tillräcklig kropp. Glad och pigg. Trevligt presenterad.
Domare: Ulla ....återkommer med efternamnet
Vi väntar på att få gå in i ringen. Elliott gräver en grop.
Elliott står fint!
Woah! En annan hund entrade ringen medan vi fick diplom och matte hade uppmärksamheten på domaren och diplomet medan Elliott snabbt uppmärksammade hunden och skuttade dit. Pyttesnöret höll.
Vi åkte hem med en rosett och världens finaste hund!
Elliotts kompis Fia och hennes matte Anneli.
Mias flatte Elvis.
Lite gott och blandat
Innan: Bibbi hjälpte även denna gång med att trimma lilleman. Tack för att du alltid ställer upp Bibbi!! Efter badet igår var pälsen glansig och mjuk men att få den slät lyckades vi inte riktigt med utan det såg lite tufsigt ut här och var. På morgonen innan avfärd var plötsligt hela höger skuldra ett enda tuffs också. Suck. Vid ankomst var det o gud så mycekt folk och hundar och att ta sig till ring tre längst bort var en pärs. Vi satte oss uppe på läktaren så att Elliott skulle få lite avstånd till de andra hundarna. Och där satt vi. Och Elliott skällde. Och andra hundar svarade. Och han skällde lite till. Vår lilla Sir Skäll-a-lot. Vi körde lite tyst och vänta på godis. Det resulterade i dregel. När vi sedan gick ner i manegen så kom det sand på dreglet på tassarna och vips - geggamoj som satt fast! Byte av koppel till det pyttelilla snöret som jag är tveksam till är konstruerat för att hålla ett 31kg vilddjur i schack. Med vilddjur i snöre står vi och väntar på att det ska bli våran tur, vilddjuret gräver lite gropar i sanden och precis när vi blir uppropade passar han på att rulla sig. Hopp och hej!
I ringen: Alla som träffat Elliott vet att han är glad. I allt. Särskilt i människor och så även i domare. Vi sprang runt och det gick bra. Elliott tog inte ens kopplet i munnen! Sedan stod vi och det kan han så fint.
Resultat: Eftersom vi var ensamma i vår klass blev han BIR-Bäst i rasen. Kritiken blev denna:
Trevlig ung hane. Bra huvud. Tillräcklig hals. Bra överlinje. Något rak överarmsvinkel. Välvinklat bakställ. Tillräcklig kropp. Glad och pigg. Trevligt presenterad.
Domare: Ulla ....återkommer med efternamnet
Vi väntar på att få gå in i ringen. Elliott gräver en grop.
Elliott står fint!
Woah! En annan hund entrade ringen medan vi fick diplom och matte hade uppmärksamheten på domaren och diplomet medan Elliott snabbt uppmärksammade hunden och skuttade dit. Pyttesnöret höll.
Vi åkte hem med en rosett och världens finaste hund!
Elliotts kompis Fia och hennes matte Anneli.
Mias flatte Elvis.
Lite gott och blandat