Hemsidan är klar!
Nu är äntligen hemsidan klar! Lite småfix här och där är kvar men det mesta är klart. I och med det kommer denna blogg att avvecklas då det finns en bloggsida på nya hemsidan.Där kan ni bla läsa om dagens veterinärbesök......
Adressen är:
www.goldenelliott.weebly.com
Välkomna!
Elliott 2 år!
Idag fyller Elliott och hans syskon två år! Grattis till alla guldklimparna!
Tyvärr så hade han diarré igår natt (fyra nattliga promenader totalt) och lite i natt så han fick inget gottis alls, inte ens vanlig mat utan bara "snäll-mot-magen-mat" .
Det känns helt ofattbart att vi har haft honom i två år (ja, minus åtta veckor). Men jag kommer så väl ihåg när vi såg på hemsidan att valparna kommit och sedan mailet där Bibbi sa att vi fick ta en liten valp om vi ville! Jag lovar vi var inne på hemsidan typ tjugo gånger per dag både innan och efter valparna hade kommit för att se om det kommit någon uppdatering. Sedan terroriserade vi Åke och Bibbi och hälsade på de små en gång i veckan från det att de var tre veckor gamla :) Det låter som ofta men det var lååånga dagar tills nästa vecka. Man blev rätt van att bara åka och hälsa på så det kändes jättekonstigt den dagen vi faktiskt skulle få ta HEM honom :)
Tog med kameran för att ta några fina 2-års porträtt men varken Elliott eller batterierna ville samarbeta och de sistnämnda tog typ slut på en gång. Därför blir det här gamla bilder på Elliott från liten guldklimp till stor guldklimp!
Hundcoachen
Nu ska det klagas. Ja, då har de första programmet av hundcoachen varit. Jag vet inte vad ni tyckte men jag blev rätt besviken. Jag tycker att han, Fredrik, gav ett mycket stressat intryck men framför allt inte var så bra på att hjälpa hundägarna. Han showade ju mest och visade att han kunde göra det men hjälpte ju inte hundägarna att upnå samma sak. Jag menar att för att hjälpa måste han ju be berätta/visa hundägarna hur de ska göra och sedan SE PÅ när de gör det och kunna säga när de gör rätt och när de gör fel. Annars kan man ju lika gärna se på en film eller läsa i en bok, det är ju appliceringen till sig själv som är viktig. Och svår. Sen är det ju för att hundägaren ska känna att jag klarar det här. Man fick ju se att han skulle komma tillbaka till den stackars mannen nästsa gång och göra fler övningar men de borde han ju gjort vid första första besöket, inte bara visa hur han får hunden att sitta vid hundmöten och sedan räcka över kopplet och säga -Det här fixar du! Nej, tacka vet jag Ceasar. Och jag tror inte det blir så många fler Hundcoachen tittar för min del.
Det blir mörkt ruskigt fort these days och har vi inte gått ut på långprommis nr två innan klockan tre stapplar vi (eller bara jag egentligen...) hem i mörkret och snubblar på alla rötter och ser inte lerpölarna (fortfarande gäller det nog bara mig.) Ikväll var det dessutom snorhalt och det är ett av de tillfällen, om än de är väldigt få, som jag tänker att en liten, lätt och svag hund kanske inte skulle vara helt fel?
Håller på att kämpa med en hemsida och det går sådär. Alltså inte så bra. Problemen är tre. Ett: jag är inte så bra på datorer och dataspråket. Domäner och web-hotell, jag fattar inte skillnaden. Eller kanske nu efter hundra timmars jobb. Fast bara kanske. Två: Jag vill inte betala pengar för min hemsida. Jag vill ha den gratis. Och utan reklam :) Detta har tagit mest tid eftersom jag gjort en hemsida på min Mac och nu inte hittar något sätt att publicera den. Så nu måste jag göra en ny på ett annat ställe. Som är gratis och utan reklam men är ju inte lika snygg som Mac-hesidan. Tre: När jag väl kommit till att börja skriva till de "fasta" sidorna är jag så trött och less på allt vad datorer och att sitta framför datorer heter så jag inte komer på ett dyft att skriva om. När jag ska berätta om mig själv blir det typ: Jag heter Johanna och är 29 år..... Det låter väl roligt? Längtar ni inte tills jag blir klar så ni får läsa allt fantastiskt roligt denna hemsida kan innehålla (eftersom ni inte kan höra mitt tonläge så kan jag tala om att jag är ironisk). Dessutom strök jag sedan åldern eftersom jag nog uppnått en sådan där man inte går ut på internet och skriker ut den. Ja, ja, vi får se när den bli klar.
Klädkammaren
I vår nya lägenhet har vi en klädkammare - alltså ett inomhus förråd som jag tjatat mig till att göra om till klädkammare. Övertalningen gick bra men själva omgörningen var inte smärtfri. Hur som helst, nu har vi en pytteliten klädkammare som man faktiskt kan gå in i och jag tycker jättemycket om den även fast den ger mersmak och jag längtar tills jag kan få en sådan där riktigt stor som finns i IKEA-katalogen.........
Men jag är inte den enda som tycker om våran nya klädkammare, se här:
Ja, här är under "häng"-avdelningen där det får erkännas har samlats en del saker som inte hör hemma i klädkammaren utan stuvats dit just för att klädkammaren inte är så frekvent besökt av gäster. Men där har vi oxå något annat......
....men visst, en liten älskling som ligger och myser bland kuddarna!
Och här har vi hyllorna och trådkorgarna (måste försvara mig och säga att detta är husses avdelning och därför inte riktigt lika prydligt och IKEA-likt som matte vill hade) men här finns även.......
...en till liten älskling :) Och till husses försvar kan jag även tillägga att ibland så möblerar katterna om bland kläderna så att det inte alls är husses fel att allt ligger huller om buller eller på golvet.......
Långpromenad
Första november och minusgrader och ett tunt lager snö :) Vi gick på långpromenad och jag tog med mig kameran vilket var länge sedan. Bilder finns nedan.
Fredagkväll och storm, vi gick ut och tränade :) Findus följde med och tyckte att apporteringen var roligast. Elliott sitter vid min sida och jag slänger iväg apporten - och genast rusar FIndus dit vilket gör Elliott mycket nervös och frustrerad och vill gärna springa fram på en gång och säga att det faktiskt är HANS apportbock. Så då fick vi lite stadgaträning på köpet. Vi tränar på att han ska greppa och komma direkt till mig, alltså ut och tillbaka så att det blir som lilla l eller stora I och inte som ett U som det var förut då han gjorde en rund sväng och kom tillbaka. (hängde ni med?) Det går fin-fint. Fast för någon dag sedan när vi tränade på em han det börja skymma så mycket att han inte såg apporten..... han fick nosa sig fram till den och då var det uppenbarligen dags att sluta. Igår fick han oxå prova på att hopp med apportbock i munnen, inga problem.
Vi har börjat öva in hopp och jag kommer att göra det med musmatta. Har provat att ha godis/leksak bakom men det är svårt att plocka bort, han har stenkoll på om jag verkligen lagt någon där eller om jag luras. Kanske har jag gått för fort fram men jag kommer nog ändå gå över till att använda musmatta så att jag får drivet från mig utan att locka med att belöningen redan ligger framme.
Som ni märker börjar vi med lite nya moment, vi kommer lägga de andra på hyllan ett tag så att det inte blir för tradigt. Svängar i fot och greppning i apportering tränar vi på till nästa gång men sedan kommer linförigheten, apporteringen och inkallningen få vila och inte användas i annat än länkning. Nya moment att träna på är hoppet som vi ju börjat med och sedan blir det kanske ställandet och krypet? Har inte riktigt bestämt men jag märker att det känns kul att gå vidare, är rätt less på de tre vi hållit på med speciellt linförighet, seriöst det kan man ju nöta tills man dööööör. Men nu sitter det så pass bra att vi kan göra andra moment där det ingår. På träningarna med gruppen kommer vi börja träna på tandvisning och platsliggning så det är bra. Platsliggningen är jag inte jättenervös inför, han är rätt bra på det, kanske lönen för all stadgaträning jag gjorde med honom som liten skrutt. Men tandvisningen, där kommer vi få jobba......
Alltså, jag vet att alla hundägare säger detta men jag har faktiskt världens vackraste och finaste hund!
Sammanfattning tävlingslydnadskurs
Nu är lydnadskursen slut :(
Tänkte skriva ner några av de saker jag lärt mig och lite insikter. De kommer inte i någon strukturerad ordning :) Har säkert skrivit det förut men kursen har ju byggt på att vi själva väljer moment och kriterier att öva på. Vid kurstillfället har sedan alla ekipage fått några minuter var att visa hur de gått framåt och visa/fråga där de har problem. De andra hundarna har under tiden suttit i bilen för att fokusera på varje hunds inlärning och inte på störningsträning. Vi har inte heller gått igenom de olika momenten utan litteraturen har vi fått läsa själv. Däremot har vi pratat mycket om träningsläge, timing, kriterier och belöning mm.
- Planering. Jag måste planera alla moment mycket bättre och veta exakt vad och hur jag ska göra och vilka mina kriterier är. Det blir så mycket lättare att se när det blir fel och veta att jag inte ska belöna då. Det blir ju lätt att hunden får godis vid väldigt olika utföranden av uppgiften......
- Att planera alla delmomenten samt ihoplänkningen på en gång. Det går snabbare än vad man tror. Ibland funkar det på en gång och då efter några upprepningar kan man ju gå vidare och då kan det ju vara bra att veta hur....
- Om det blir fel.... kallar vi det att hunden blir "lurad" och avbryter säger glatt - Nu blev du lurad/Nu blev det fel! och viftar lite med godisen eller leksaker för att visa hunden vad den gick miste om. Låter kanske konstigt när jag bara skriver det så här men för mig har det funkat jättebra. Det har gett mig en helt annan säkerhet i vad jag ska göra när det blir fel. Tidigare visste jag nog inte riktigt vad jag skulle göra, inte säga nej men inom mig blev jag nog förtvivlad och fylldes snabbt av att det här kommer aldrig gå och gud vad jag är dålig och gör fel mm. Nu kan jag istället byta känslan från negativ eftersom jag vet exakt hur jag ska göra. Det här har oxå gjort att jag inte behöver oroa mig för att han ska gå upp i varv och försöka lugna ner honom hela tiden utan vi kör på och jag jagar upp honom ibland med leksak som belöning, retar honom osv och han har kvar tempot och energin men försöker ändå göra rätt. Skulle han börja skälla går jag bara därifrån, han ska söka upp mig och vilja träna.
- 80% av gångerna ska det funka, fungerar det 100% är det för lätt för hunden! Något att alltid ha med sig, speciellt för mig som har en förmåga att nöta samma grej länge och inte inse att det är dags att gå vidare.
- Att tidigt ta in störning! Vänta inte tills hela momentet är klart utan när en del i momentet är klart kan man träna det med störning.
- Att börja tidigt med att kedja ihop de delmoment man lärt in, inte nödvändigtvis till färdiga moment utan det kan vara ex ingång + fritt följ några meter. Detta för att hunden ska lära sig att göra saker efter varandra samt att den då inte heller får belöning förrän båda delarna är gjorda.
- Funkar det inte, fundera alltid på om belöning är tillräcklig?
- Variera belöningen! För oss blir det mest godis och leksak eftersom han tenderar att gå över styr när vi kampar (att han är en liten brukshund har jag ju fått höra om honom) men poängen är ju att lydnadsträning ska vara som en lek så några gånger med godis och sen woah -leksak eller att jag springer och leker med honom utan leksak.
Denna lista kommer nog fyllas på eftersom och kanske även redigeras då jag känner att jag just nu inte är i mitt mest pedagogiska tillstånd. Ev blir det en fortsättningskurs till våren och fram till dess kommer vi att ha en träningsgrupp med några av dem som var med från kursen och förhoppningsvis få hjälp med instruktör någon gång ibland.
Fram till nästa fredag är det tentaläsning så inga uppdateringar så att ni vet. Elliott kommer få en ack så trist vecka, matte är inte bra på att tentaplugga och leva som vanligt utan vill försvinna från allt vardagsbestyr helt.......Jag lovar att ta igen det sen. När tentan är klar ska vi ligga i med spårapport-träningen så att vi kan börja träna spår innan snön kommer. Det skulle vara skönt att komma en bit på vägen med spåret eftersom planen är att gå sök-kurs till våren och då är det ju bra att ha befäst spåret. Agilityn ligger vi lågt med, hindrena är ju byggda men det är nog att ha i huvudet (mitt huvud alltså, för Elliotts del skulle det säkert gå bra) med lydnaden och spårträningen........
Tiden går för fort!
Idag har jag varit barnvakt så inte så mycket hundträning tyvärr, det var intensivt nog. Den lille heter Hilmer och är 6 pigga månader. Han kan krypa och jag upptäckte snabbt att vårat hem inte är så helt barnsäkert. Hilmer älskar hundar och hade inget emot Elliotts pussar. När vi var ute och gick och passerade andra hundar kiknar han av skratt :) Elliott är däremot inte så bra på att gå med barnvagn. Han tyckte även det var lite väl mycket fokus på den lilla och var rätt skällig och så stundvis.
I måndagsnatt typ, körde vi ett träningspass i lekparken. Findus var med och utnämde sig själv till störning. Han låg under en bänk och tryckte och när jag gick förbi efter att ha satt Elliot och skulle gå coh kalla in så skuttade han fram och duttade till mig på benet. Fotgående - han springer fram och duttar till en paff Elliott :) Fot gåendet går iallafall mkt bättre, jag har bytt godishand, har nu i höger vilket gör att han går fint med huvudet "runt" mitt ben utan att sacka.
I går kväll tränade vi greppandet om apporten under lekmässiga former. Hade fått tips om en metod av Anders, kursledaren, men den tyckte jag inte funkade så vi gick från att jag höll den framför (det kan han ju sen innan) och sedan allt längre ner innan han skulle plocka från backen. Det fattade han snabbt eftersom vi övat med spårpinnarna på samma sätt. Sedan lade jag den längre och längre bort och till slut kunde vi kasta iväg den, dock utan kvarsittande utan det är mkt lek och belöning när han greppar. Han tenderar dock till att greppa den i "bollarna" på sidorna. Imorgon blir det sista-chansen träning innan det är dags för det sista kurstillfället. Fattar inte vart dagarna tar vägen...........
Någon mer spårapport träning har det inte blivit, jag säger så mkt som jag inte håller..... eller förresten körde vi en kortis i skogen tidigare i veckan och det gick nog ganska bra men känner att jag måste läsa på hur det nu var jag skulle gå vidare innan jag fortsätter :)
I måndagsnatt typ, körde vi ett träningspass i lekparken. Findus var med och utnämde sig själv till störning. Han låg under en bänk och tryckte och när jag gick förbi efter att ha satt Elliot och skulle gå coh kalla in så skuttade han fram och duttade till mig på benet. Fotgående - han springer fram och duttar till en paff Elliott :) Fot gåendet går iallafall mkt bättre, jag har bytt godishand, har nu i höger vilket gör att han går fint med huvudet "runt" mitt ben utan att sacka.
I går kväll tränade vi greppandet om apporten under lekmässiga former. Hade fått tips om en metod av Anders, kursledaren, men den tyckte jag inte funkade så vi gick från att jag höll den framför (det kan han ju sen innan) och sedan allt längre ner innan han skulle plocka från backen. Det fattade han snabbt eftersom vi övat med spårpinnarna på samma sätt. Sedan lade jag den längre och längre bort och till slut kunde vi kasta iväg den, dock utan kvarsittande utan det är mkt lek och belöning när han greppar. Han tenderar dock till att greppa den i "bollarna" på sidorna. Imorgon blir det sista-chansen träning innan det är dags för det sista kurstillfället. Fattar inte vart dagarna tar vägen...........
Någon mer spårapport träning har det inte blivit, jag säger så mkt som jag inte håller..... eller förresten körde vi en kortis i skogen tidigare i veckan och det gick nog ganska bra men känner att jag måste läsa på hur det nu var jag skulle gå vidare innan jag fortsätter :)
Intensiva helg......
Alltså, det är så himla kul när det funkar när man tränar!!! Vilken kick! När det inte funkar har jag ju i och för sig en förmåga att tro att det aaaaaaldrig kommer funka....... Tränade iallafall med spårapporten idag, det funkade ju som sagt inte sist men nu gick det galant. Tränade inomhus först och när det funkade flyttade vi ut på gräsplätten och fortsatte. Ibland tar det ett tag innan han tar den men det kom igång. I slutet lade jag den runt en buske och gick med honom vid sidan dit och han plockade upp den direkt när vi kom dit!!!! Så imorgon går vi ut i lillskogen och fortsätter. Tanken är ju att vi ska träna in upplockandet av spårapporterna innan det blir fler spår och när det väl blir spår så blir det korta och med fokus på pinnarna. Han har redan så stort intresse för spåret så tanken är att få honom att tycka det är roligt att leta pinnar längs spåret. Vi får se....
Vi har hunnit med flera kurstillfällen. Det har lossnat till slut med att komma vidare och han har nu fin fart i både inkallning och apportering. Har dock inte satt ihop det ännu utan tränar farten för sig. Han kan även ingång med apporten i munnen. Han har ju inte varit störtförtjust i plastapporten jag har direkt och inte velat röra sig med den i munnen (stå still och hålla går ju bra, det har vi ju övat) så vi har kört med tross och dummie istället. Men det har kommit eftersom och i lördags när vi tränade lade jag kopplet och apporten på marken och så skulle vi börja med att träna inkallning och fotgående. Då springen lilltoken bort och tar apporten i munnen och springer runt på hela planen jätteglad, runt de andra kursdeltagarna för att liksom visa - titta vad jag har! Så det var ju kul, även fast han stack så kunde jag ju inte bli arg när han gjorde framsteg på ett annat plan. Vad som oxå är kul/lustigt är följande. Elliott har alltid haft problem med att komma tillbaka med dummisarna/eksakerna när vi tränar och leker. Vi har jobbat jättemycket på detta och nu kommer han och spottar ut dem 1-2 meter ifrån oss vilket i allafall är framsteg. Men när vi övar fart med apporten, då springer han mot mig med den i munnen, så får han ju klick på drygt halva sträckan och då släpper han den inte utan släpper den bredvid mig ÄVEN fast jag belönar med boll bakåt (dvs kastar den direkt efter klicket). Skumt. I fotgåendet finns fortfarande tendens till att sacka men tydligen så sackar jag oxå / förväntar mig att han ska sacka vilket syns i mitt kroppsspråk. Träna, träna....
Till på torsdag ska vi träna på fotgåendet och om det funkar börja med svängar (en i taget). Håller på att öva in stegordningen i svängarna på mig själv så att det inte ska låsa sig helt när jag väl tar med hunden i det hela....Ska öva på fart på kortare sträckor i både inkallning och apportering och kanske sätta ihop inkallningen. Apporteringen måste vi öva gripandet innan vi sätter ihop. Kedja ihop lite av det vi kan ska vi oxå försöka göra, dvs inte nödvändigtvis hela moment men så att han får göra två saker i rad innan han får belöning. Tex fotgående följt av en ingång/inkallning och sedan belöning.
Min lillasyster har varit här tors-må så jag känner att jag inte hunnit träna så mycket de senaste dagarna så vi får se vad vi hinner åstadkomma till på torsdag som är sista kurstillfället :( Som tur är är flera av de andra intresserade av att starta en träningsgrupp så det känns jättekul, jag trivs verkligen med dem, vi har skitkul på träningarna. Kanske kommer vi få hjälp någon gång då och då av mer erfarna inom klubben, vi skulle höra med träningskommittén. Kul!
Upp och ner
Ja, jag trallar på med lydnadsträningen och det går upp och ner. Förra veckan på kursen var han så himla duktig! De två första gångerna har han ju mer varit helt galen men nu börjar han lugna sig lite (och lära sig att de som tittar på inte är så himla roliga). Vi har börjat åka dit ett tag innan och går en långpromis i skogen först för att sedan hinna träna lite själva på planen innan alla kommer. Vi var först ut (vi tränar ju en hund i taget) och Elliott ville inte alls kissa utan bara komma in på planen där vi hade så roligt sist, de andra hade inte kommit ut ur klubbstugan ännu så det var inte de som drog, så himla roligt. Momenten vi tränat på visade han upp jättebra så jag var så himla nöjd!
Nu försöker jag ju gå vidare. Och det går väl inge vidare. Försöker jobba upp farten i inkallning och med apport i munnen men det går inte bra. Jag tycker ju inte att det borde vara problem med en hund som Elliott men han spänner sig och tror att det ska hända något på väg in, typ boll, annat kommando eller jag vet inte. Han har värsta Borde Collie stuket, hukar sig och travar mot mig istället för att springa järnet. Har försökt tagga honom med boll bakåt men det lossnar inte när vi tränar lydnad. Däremot gör han helt fantastiska inkallningar när vi är ute i skogen nu sen vi börjat träna så mycket. Måste nog tänka och tänka om.......
Han har iallafall lärt sig ingång med apport i munnen något så när, i början spottade han ut den så fort jag vill någon annat än att han bara skulle stå med den i munnen. Vanliga ingången går snabbare och snabbare. Har tyvärr upptäckt att jag inte kan träna inomhus med honom, golvet är så halt så han gör allt så himla sakta så vi har flyttat ut på lilla uteplatsen.
Starten på fritt följ har lossnat, tyvärr på bekostnad av vanliga fritt följet. Nu tror han att han inte behöver gå så många steg, efter tio steg börjar han sacka efter och tycker att det ska komma belöning.....suck.
Hade tänkt gå spår förra veckan men det blåste så himla mycket. Denna veckan har jag blivit helt såld på Canis sida och läst gamla reportage bla ett om hur man lär dem plocka upp pinnarna/apporterna. Så nu ska vi jobba på det innan vi börjar gå spår. Det går tyvärr inte heller så bra (tränade första gången idag). De är så tuggvänliga och ligger de på marken tar han dem i munnen och lägger sig ner själv för att tugga på dem. Lämnar jag från handen går det bra, då tittar han på mig och jag vet att han vill tugga men han vet att han inte får så han håller sig. Annat är det som sagt när den ligger på marken. Men Rom byggdes inte på en dag så vi kommer kämpa på.....
Idag var vi på en liten utflykt till havet, jätteskoj tyckte Elliott som glatt skuttade omkring. Vi tränade lite på stranden med varmkorv som belöning - redan uppvarvad av lek och med korv som belöning gick fria följet jättebra.
Morgonpasset i P3. Här tränas ingångar.
Att han sitter är inte det viktiga utan att han kommer till denna position.
Woah, det sitter något där bak!!!!
Jag försöker nå den.....
Nästan!
Satsa järnet nu!
Yes!!! It´s mine!!! I dubbel bemärkelse.......
Go-pojkarna var inne mycket förra veckan , de tycker INTE om när det blåser.
Tillbaka
Nu är jag tillbaka efter 10 dagar i hemtrakterna i Norrbotten. De flesta spenderades ute i skärgården där vi plockade bär och svamp, jobbade på renoveringen av stugan, fiskade och bastade. Som vanligt är det skönt att komma ut till stugan, då den är pytte-pytte liten blir det ju att man spenderar den mesta tiden utomhus. Det finns ju inte el eller vatten och det är så skönt att gå "back to basic" lite, tända ljus och hämta vatten ur brunnen. Det mest dramatiska som hände var att det fastnade en fågel i näten en av dagarna vi fiskade. Den hade fastnat så att den hade huvudet under vattnet och var väldigt medtagen när vi kom fram till den. När vi slitit sönder nätet för att få loss den så hängde den bara med huvudet och jag trodde att den var död. Men efter ett tag så blinkade den och när den suttit i mitt knä ett tag och fått hämta sig så började den visa vad den tyckte om att jag höll i den och bet och bet min jacka och väste mot mig. Så när det piggnat till lite till så släppte vi den igen. Självklart hann den bajsa i min famn, det verkar vara en av fåglars starkaste reaktion. 1. Jag är i fara! 2. Bajsa! 3. Vad ska jag göra? Alla fåglar jag någonsin försökt hjälpa har i alla fall bajsat på mig (utom en duvhök, men de kanske har lite mer värdighet/är lite smartare vad vet jag?) Det var i alla fall den närmaste djurkontakt jag fick under dessa dagar eftersom jag lämnat alla pojkarna hemma. Och självklart var batterierna slut i kameran just då annars hade det funnits en bild på mig med den lilla svärtan i famnen.
I kväll var det lydnadsträning och jag missade ju en gång förra veckan eftersom jag var borta så vi hade ju inte hunnit träna så mycket. Men nu är jag laddad igen och vet precis vad vi ska träna på till nästa gång. Jag har valt dessa moment:
1. Fritt följ (surprise!) som jag delar in i:
-position sittande bredvid mig med kontakt
-position gående bredvid mig med kontakt
-starten dvs första steget/n då han tenderar att förlora kontakten och titta rakt fram.
Kanske hinner vi sätta ihop dem...
2. Ingång: att hitta rätt position helt enkelt. Jag har tidigare kört med "följ min hand" metoden men ska försöka lära honom att söka upp själv utan hjälper (alltså inte ta bort hjälpen utan prova en ny metod). Förhoppningsvis hinner det utvecklas till en inkallning....
3. Apporteringen: och då endast hålla-fast delen som ju är svårt för pojken min. Så ingen loss-träning alls, jag ska inte ens säga loss utan bara fokusera på att hålla kvar.
Förra gången som jag missade tog de upp att man bara bör hålla på med 2-3 moment i taget. Hm.Jag duttar ju runt och nosar på lite av varje. Lär honom att lägga sig snabbt eftersom vi inte har kört igång med läggande under gång. Lite kryp. Lite ställande under gång. Försök till fjärrdirigering (det går inte så bra) osv. Så det får jag kanske tänka på......
Måla farmorstugan.......
Vi eldade upp allt skräp och ris en vacker kväll.
Tuffa tider och djur man får på köpet
De senaste dagarna har inte varit de bästa ur djurägarsynpunkt. Söndag- och måndagsnatt hade Elliott diarré så jag var ut med honom två gånger varje natt. Han fick gå på ris och buljong-diet för att magen skulle bli bättre. När Henrik kom hem på tisdag kväll hade han lyckats komma åt buljongpaketet och ätit upp det. Alltså inte en buljongtärning utan ett helt paket med buljongtärningar. Han drack en hel del vatten kan jag tala om. Och sedan ännu mer. Denna natt gick vi upp fem gånger för att gå ut. Han hade dock ingen diarré men kissade ofantliga mängder så klart. På onsdagen spydde han tre gånger. Behöver jag säga något mer...........
När jag höll på att mysa med honom i veckan så upptäcker jag en j-kla fästing som kryper omkring på honom!!!! Det var hans allra första fästing. Och vi hade inte ens varit i skärgården. När då börjar leta hittar jag ett lopp-djur (det såg inte riktigt ut som de vanliga lopporna som vi har STOR erfarenhet av) på huvudet på honom. Det tog liksom aldrig slut! Hur som helst så hittade vi inga fler inneboende så det var nog bara någon som hade fastnat i pälsen.
På en promenad i skogen tidigare i veckan så såg jag hur Elliott flög upp med huvudet ur blåbärsriset så jag sprang dit och tog tag i halsbandet och mycket riktigt - där låg en huggorm och väste och gjorde utfall. När jag stod där hörde jag att det väste typ överallt och såg att det låg en annan huggorm bredvid, lika aggressiv den. Jag stannade inte för att ta reda på hur många de var utan drog bort Elliott under kanske inte de mest pedagogiska former. Jag växlade mellan att säga NEJ med barsk röst och pipa och försöka traumatisera det som hade hänt. Hmmmm, jag vet inte riktigt om budskapet gick fram........
Ikväll har vi Lydnadstävlingskursen för första gången!
Ja, det har varit mycket de senaste dagarna.....
Klart för kursstart
Efter en låååååång väntan på brukshundsklubben i Holmsund utan att få några besken fick vi äntligen göra allmänlydnadspasset - provet för att få se om vi skulle få vara med på tävlingslydnadskursen eller inte. Elliott klarade sig bra och i fick även träffa kursledaren då det var han som höll i testet. Han verkar bra, han verkar också se och förstå Elliott bra. Så nu längtar vi till på torsdag!
Glömde skriva att vi övade på några agility-hinder efter lydnadsträningen i torsdags. Henrik var ju med och kunde hjälpa, många hinder behöver man ju hjälp på. När vi övade på balansbommen (alltså inte gungbrädan) så gick vi på varsin sida för att vara "stöd" (vi tog såklart inte i honom) och när han kommit ner så gick vi vidare för att se vad vi skulle göra sen. När jag vände mig om hade han då sprungit upp på den igen och gick hela vägen tillbaka helt själv! Gissar att man inte ska ta den från båda hållen sådär men jag tyckte han var duktig som vågade gå helt själv, vi har bara provat den två gånger totalt. Och det visar ju på att han tycker det är kul :) Har hämtat hem några oranga vägpinnar som legat och skräpat på en äng (har inte riktigt kunnat bestämma mig för om jag gjort något jag inte får eller inte......men de har ju legat där hur länge som helst) för att börja träna slalom. Vi kom ju inte med på någon agilitykurs i höst men jag har ju bok så jag ska försöka lära honom några hinder och lite handling. Hemma har jag ju tre hinder, rockring som får fungera som däck samt vägpinnarna till slalom då. Och så har vi börjat klicka in target-matta för kontaktfältsträning.
Imorgon hoppas vi på fint väder så att det blir en skön dag i skogen!
Rapport
Igår var tog Henrik och jag med Elliott ut för hans första rapport-övning. Han tyckte det var jättekul och vi tycker att det känns jättekul att ha något vi kan träna tillsammans! Rapport är ännu en sak som jag aldrig trodde jag skulle hålla på med men som nu känns helt rätt. Jag tror att Elliott passar utmärkt, han har farten, viljan, fysiken, drivet och spårintresset/kunskapen. Det är väl det där med att vara tyst och uppbunden mellan varven som kan ställa till problem. Och störningar i form av människor på vägen. Men siktet är inte inställt på tävling än så länge utan vi gör förövningar och börjar sedan träna och så får vi se hur det går. Går det bra så kanske vi börjar tävla..... annars har vi det som trevlig sysselsättning i skogen med "flocken". Elliott får ju dessutom motion och hjärngympa.
När vi kom tillbaka åkte vi iväg till Ön för att träna lydnad. Elliott gick superbra, har köpt en träningsleksak som komplemment till godis och han fokuserar stenhårt på mig då. Tricket är bara att inte jaga upp honom för mycket/kasta den för långt för då kan han falla tillbaka i gamla olater och springa iväg med den i hopp om att man ska jaga honom. Det gick bra utom när jag gick iväg och tränade och husse satt kvar med andra hundar och hundägare vid kanten, då sprang han dit en gång och jag blev nog inte tillräckligt arg....hmmm, det är så lätt att se EFTERÅT vad man gör för fel och inte i stunden......
På söndag ska vi göra Allmänlydnadspasset i Holmsund för att se om vi är kvalar in så att vi får vara med på tävlingslydnadskursen. Det kan gå hur som helst. Han kan ju momenten men det är en ny plats, nya människor och nya hundar. Och då vet man ju aldrig. Hur snopet skulle det inte vara ifall vi inte klarar oss så att vi inte får vara med? Jag har sett fram emot denna kurs massor....... vi får helt enkelt hoppas på att det går bra :)
Nostalgibilder på världens finaste hund!
Kvällspromenad
Vid kvällspromenaden följde Findus med. Hade tänkt gå en långis men nu gick vi bara till en skog en bit bort och strosade runt. Findus är klart intresserad av vad Elliott gör hela tiden och blir mycket ängslig när han försvinner, han ser nog upp till honom som en storebror :) Elliott fick fyra tokryck, han tyckte nog det var kul att Findus följde med. Eller så var det den nya reflexvästen jag köpte idag. Han har en reflexsele redan men jag ville ha en med mycket tyg så att den även fungerar dagtid i skogen nu när älgjakten är igång. Köpte den på Clas Ohlsson för 29kr, ett fynd!
Det började skymma så bilderna är inte av topp-kvalité direkt.....
Elliott i sin nya reflexväst.
Så här bra syns han bara med hjälp av det "orangea"
Lilleman som följde med.
Findus tar en paus, Elliott rullar sig i bakgrunden.
Findus och Elliott
Hmm, lite suddig bild men det ger en uppfattning om vilket gullig syn jag har framför mig när Findus följer med, två små rumpor som travar bredvid varandra (Findus är den grå sudden till vänster om Elliott)
Nu är Elliott Svensk Viltspårschampion!
Idag har vi gått vårt tredje viltspår i öppen klass och eftersom han fick en 1:a även på denna så är han nu SVCH Kullaskogens Morris - en viltspårschampion!!!
Det var en underbart vacker morgon med sol men ganska kallt och ganska blåsigt. När vi gick spåret snurrade han så mycket på ett ställe att jag trodde det var kört. Lars berättade senare att det var den svårare av de två "klurigheter" han lagt ut, en återgång på en hälla där vinden låg på. Men han klarade det och Lars som var domare var jättenöjd med hans spår vilket ju såklart känns jättekul! Han sa att han tyckte att han spårade mycket bättre denna gång än förra gången och att spåret denna gång var flera snäpp svårare än sist. Känns så bra att han de två sista spåren har fått riktiga utmaningar så att han verkligen bevisar att han kan!!! Spåret gick delvis genom ett fin-fint kantarell-ställe, gissa om det kliade i fingrarna......!
Domarens anteckningar:
Tar an spåret i lämpligt tempo. Sträcka 2: Får problem vid bergsklack pga kastvindar men klarar utan hjälp. Bra! Klarar vinklar och bloduppehåll u.a. Vinkel 4 återgång mkt svårt på hälla med kastvindar. Elliott tvingas tänka till, ringar om och klarar. Bra! Hittar och markerar tydligt klöven. En hund i stark utveckling. Kommer att bli superbra med mognad och mera rutin. Idag färdig vilstspårschampion!
Spårtid: 18min
Domare: Lars Olofsson, Dreverklubben
Ja, det var himla kul att det gått så bra hela vägen. Nu gäller det bara att hålla igång och få vara med på "riktigt" någon gång och kanske få gå på en älg som man vet är skjuten typ i lungan så att den inte gått så himla långt. Spännande!
Annars är det personspår och lydnad som jag bestämt mig på att satsa fortsättningsvis i höst. Sök-kursen var vi ju tvungna att avanmäla oss ifrån pga ekonomi (den var i Nordmaling och eftersom jag inte får ersättning för i somras så bestämde vi oss för att stryka den då det blir en del bensinkostnader.....). Umeå Brukshundsklubb verkar inte köra någon sök-kurs i höst och deras agilitykurs kom vi inte med på. Var först anmäld på GRKs agilitykurs men såg att vi skulle missa de två sista tillfällena och eftersom det bara var fyra träffas så kändes det lite väl mycket att missa. Så, tävlingslydnadskurs i Holmsund som det ser ut och bruksspårsträning själv eller med kompisar som jag hoppas vill träna. Han kan ju inte bara träna på att spåra matte-spår........
Efter spåret åkte vi ut till Åke och Bibbi på lunch och det var himla trevligt!!!! Tack Åke och Bibbi för en underbar eftermiddag! Elliott och lilla Lykka busade massor, hon är en riktigt liten tuffing! Vi avslutade med en promenad med hundarna i skogen. På vägen hem stannade vi till och gick till "Paradiset" (visst har jag berättat om det förut? Iallafall en av de vackraste platserna jag vet här kring Umeå, därav namnet Paradiset.) för att få vara lite mer utomhus denna underbara dag. Kryssade lite mellan bärplockarna och plockade lite (mer) svamp.
På väg tillbaka från spåret. Å se vilket fint grepp han har om klöven denna apportör....hm.....han kör samma visa med dummisarna, längst, längst ut hålller han :)
Elliott var så trött att han inte orkade sitta upp för fotograferingen (se alla följande "efter spåret" bilder). Detta var helt ett av de svåraste spåret han gått!
Stolt kille!
Bär tillbaka klöven till bilen.....
Fina guldklimpen!!!
Mmm, min klöv.......
En stolt husse och en trött Elliott.
Mmm, får jag godisen du håller i handen snart....
Världens vackraste hund!!!
Här med!!!
Och här!
Och såklart här!
