SVCH Kullaskogens Morris "Elliott"

Nu har jag kommit hem efter några dagar i Stockholm där jag varit på en av mina barndomsvänner Ann-Sofies bröllop. Trots en dyr tågbiljett hem blev det en tveksam sömn på en hård brits så efter att ha tagit Elliott på morgonpromenad, gosat med honom, borstat honom och gett honom frukost sov jag. På eftermiddagen märkte jag sviterna efter att ha varit i storstaden några dagar, på skogspromenaden hamnade Elliott och jag i värsta snårskogen. Högt gräs och sly och smågranar gjorde att man varken såg var man satte ner fötterna eller var man gick (eller för den delen borde ha gått). Elliott stannade ofta och tittade på mig som för att säga -Öh, matte.....hur tänkte du nu? Efter vad som verkade som en evighet kom vi till slut, halvt uppätna av myggen, ut på vägen igen. Medan vi trängde oss fram genom växtligheten tänkte jag bara lite på hur dum jag var som gått in här i tron om att det skulle "bli bättre lite längre fram" och väldigt mycket på vilken dålig skötsel av skogen det var, vet skogsägaren inte att man ska gallra!!!!!

I fredags hade vi den årliga förrådsrensningen. Om det tyckte Elliott INTE. Alldeles för lite uppmärksamhet på honom helt enkelt. Han fick först vara bunden ute med oss men började snart skälla som en galning. För att inte oraka upprörda känslor i området fick han då gå in. Skällandet fortsatte dock och med hänsyn till de närmaste grannarna fick han då komma ut igen... och sen fortsatte det så. Förrådet blev dock rensat och alla sakerna fick plats inne igen trots grannarnas tvivel.


Här har sakerna burits ut och efter lite rensning ska de sedan in. Vårat förråd är den röda delen till vänster om dörren. You do the math....


Leo kom och undersökte alla sakerna och lade sig att mysa under Henriks vinterjacka.

På kvällen lade jag ett spår. Det småduggade och jag hoppades att det inte skulle börja regna alltför mycket. Jag lade ett 300m långt spår med två vinklar, en till vänster och en till höger,  som jag gjorde mycket skarpare än tidigare då jag mer gjort "böjar". Nu gjordes lätt rundade 90 graders vinklar. Sen fick det ligga en timme medan jag handlade. Det gick bra trots duggregn men tempot var lite för högt idag med och det var svårt att hålla emot då linan blev ganska hal. Då vi forsade fram genom skogen missade han den första saken, en strumpa och missade faktiskt även spårslutet då jag ju fortsatt gå rakt fram efter att ha lagt klart spåret. Han tyckte vi kunde fortsätta :)

Annars har vi jobbat mycket med inlevereringar. Att han ska komma till mig (iallafall i närheten) och vara villig att släppa föremålet i fråga. Om han slänger det på marken nära mig räknar jag det som bra, kraven är inte så höga ännu. Allt är bättre än "du-får-jaga-mig-om-du-vill-ha-den" beteendet. Vissa dagar går det superbra och jag ser ljuset i tunnelt och andra dagar är vi tillbaka på ruta ett. Jag har även lånat en bok som jag tycker är bra, Lyckas med din hund i brukslydnaden av Mette Klavenes, så nu känns det lättare att börja jobba på de momenten.

I lördags åkte vi ut och tränade med Bibbi. Eva och Terrace var oxå med. Efter en vecka regn var det nu strålande sol och morgonens dusch var snart ett avlägset minne vilket gjorde att det inet gick att gömma sig för myggen. Puh! Apporteringsträningen gick bra. Han är mycket bättre på markeringar nu, det har jag märkt redan i veckan när vi tränat. Det är inlevereringarna som är det stora problemet och han hade inte alls lust att visa vad vi tränat på i veckan. Sedan gick vi ett spår, liknande det jag gick igår fast väderförhållandena var lite olika. Det var nog antagligen hans sämsta spår någonsin. Han var varm och trött och slarvade jättemycket. Vid varje sak i spåret verkade han tro (hoppas?) att spåret var slut och vid spårslutet lade han sig faktiskt ner som att han ville säga -Det är varmt och jag är trött, nu går jag inge mer! Sen for vi och svalkade av oss på stranden och Elliott lekte länge i vattnet som vanligt. Det fattades fyra snitslar efter de senaste dagarnas spår så kvällspromenaden blev på myren/i skogen där vi gick gårdagens spår. Alla snitslar var ju nere så jag gick ungefär där jag trodde att spåret hade gått och efter ett tag fick Elliott upp spåret och spårade faktiskt ända fram till spårslutet! Han var ju lös och brände inte alls i väg som vanligt utan stannade och vände sig om och kollade att jag var med, som han brukar när han är lös. Vid spårslutet stanade han som för att säga att här stannade vi igår, hur ska vi göra idag? Duktiga killen! Vi hittade dock bara en snitsel tyvärr..........

I helgen har vi haft valpträff med hela kullen. Sommarvärmen försvann och ersattes med regn och blåst. Sett från den ljusa sidan slapp vi alltså svettas ihjäl i skogen under alla moment samt att alla mygg blåste bort.

På lördagen gick vi personspår och tränade lydnad. Elliott visade åter tydliga bevis på att han är inne i trotsåldern och vägrade sitta kvar och vänta under inkallningsmomentet. Personspåret gick både bra och dåligt, hade lagt en kort sträcka i sand men det blev för svårt för killen (som istället passade på att gräva en grop, kissa och bajsa)men sista halvan av spåret spårade han jättebra. Första halvan rusade han sig igenom men det var vårat fel då han suttit i bilen innan, vi borde ha väntat tills han lugnat ner sig lite innan vi stack iväg. På kvällen njöt vi av mat från grillen medan hundarna busade i trädgården.

På söndagen gick vi viltspår och tränade apportering. Elliott jobbar jättebra med att leta upp dummyn men avlämningen ska vi inte prata om. Det är mycket roligare om matte jagar..... Så nu vi ska nöta just det momentet ett tag. Viltspåret jag lagt råkade bli dubblet så långt som det var tänkt då jag tänkte helt fel. Dessutom hamnade jag i tät baby-tallskog på 1m så jag undrade lite hur det skulle gå. Men han var superduktig och fick mycket beröm av Bibbi.

Det var en rolig och intensiv helg och det var såklart jättekul att få träffa de valpar och valpköpare vi inte träffat förut. Ala hundarna är så himla fina och alla valpköpare himla trevliga. Vi hoppas att det kommer fler tillfällen då vi kan träffas. Stort tack till Åke och Bibbi som var ett utmärkt värdpar och som ordnat allt så bra!

Tyvärr tog vi inte så jättemånga bilder då det regnade mycket och andra dåliga ursäkter men här kommer några.


Bad och plask efter första dagens arbetsåpass. Vi tvåbeningar höll oss på bryggan men vi blev blöta ändå.....


Bus under grillkvällen. Castor, Elliott och Zeke.


Elliott och jag ser på när de andra apporterar.


Lotta och Castor bor I Visby med husse Jan.


Johan och Zeke bor i Njutånger där även matte Lena och barnen Frida, Linn och Tilde bor.


Elliott och jag efter ett lyckat viltspår.

Sista veckan i Luleå kom sommarvädret riktigt igång och vi orkade inte göra så mycket mer än att bada, simma och gå i skogen. Elliott orkade desto mer och ägnade sig åt oförargliga saker som att simma mycket och mer förargliga saker som att stjäla jordgubbar i landet, trycka i sig tre kycklingfileer som låg och tinade, grävde gropar i trädgården och "hjälpte" George, Henriks pappa, att bygga om garaget vilket innebar att han bar virket - bort från garaget.

Flera gånger rodde vi till andra sidan sjön och Elliott simmade bakom. Medan vi slappade i solen roade han sig själv i vattnet innan det var dags att simma hem. Bra träning för lill-killen.


Aborrejakt.


Dock tveksamt om abborrarna fortfarande finns i närheten.........


Ståtliga killen.


Med sikte på våra fötter som plaskar i vattnet där vi sitter på bryggan.......