SVCH Kullaskogens Morris "Elliott"

Nu har jag kommit hem efter några dagar i Stockholm där jag varit på en av mina barndomsvänner Ann-Sofies bröllop. Trots en dyr tågbiljett hem blev det en tveksam sömn på en hård brits så efter att ha tagit Elliott på morgonpromenad, gosat med honom, borstat honom och gett honom frukost sov jag. På eftermiddagen märkte jag sviterna efter att ha varit i storstaden några dagar, på skogspromenaden hamnade Elliott och jag i värsta snårskogen. Högt gräs och sly och smågranar gjorde att man varken såg var man satte ner fötterna eller var man gick (eller för den delen borde ha gått). Elliott stannade ofta och tittade på mig som för att säga -Öh, matte.....hur tänkte du nu? Efter vad som verkade som en evighet kom vi till slut, halvt uppätna av myggen, ut på vägen igen. Medan vi trängde oss fram genom växtligheten tänkte jag bara lite på hur dum jag var som gått in här i tron om att det skulle "bli bättre lite längre fram" och väldigt mycket på vilken dålig skötsel av skogen det var, vet skogsägaren inte att man ska gallra!!!!!