SVCH Kullaskogens Morris "Elliott"

Idag fyller Elliott ett år, hurra! Grattis till honom och alla hans syskon!

Förra våren-sommaren blev diskussionerna om att skaffa hund mer på allvar och vi bestämde oss för att skaffa hund sommaren -07. Från början gick det inte så bra för mig och Henrik att hitta någon ras som passade oss båda, vi hade helt olika smak. Henriks favorithund var Golden Retriever men jag ville ha en hund med lite mer go i sig. Men en dag såg jag en annons om jaktgolden, som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Efter ett intesivt letande och läsande på internet så gick jag med på en golden, om det var en jaktgolden! Letandet fortsatte, nu efter en kennel som verkade bra. Problemet med goldens av jaktlinjer är att det inte kryllar av dem i de norra delarna av Sverige. Jag mailade och ringde olika kennlar med både trevligt och mindre trevligt bemötande. Vi hade till slut tre kennlar i Stockholmsområdet som vi skulle åka och hälsa på i samband med ett bröllop i storstaden. Men bara någon vecka innan vi åkte såg jag av en slump på Golden klubbens valphänvisning en kull av en hund jag kände igen. Och de bodde 1½mil utanför Umeå, för bra för att vara sant! Problemet var bara att den kullen skulle komma till vintern och vi hade tänkt ha valpen på sommaren då jag kunde vara ledig. Efter lite diskussioner kom vi fram till att det kunde funka om Henrik, som lägligt nog tog sin examen just då, var ledig ett tag innan han började jobba. Henrik var fortfarande lite tveksam men efter ett besök ute hos Åke och Bibbi och Tuffa var han såld och vi fick även godkänt av Åke och Bibbi som valpköpare!

Efter en låååång väntan fick vi för ett år sedan beskedet att sex små valpar fötts. Vi hade tingat en tik men det blev bara en liten tik och hon var redan tingad så då beslutade vi oss för att ta en liten kille istället. Nu var vi tvungna att vänta i tre veckor på att de små liven skulle bli lite större så att de kunde ta emot besök och de tre veckorna kändes som de längsta i mitt liv. När det sen blev grönt ljus för att hälsa på så var vi i valphagen ungefär en gång i veckan. Tack Åke och Bibbi för att vi fick komma så ofta! Tack även till alla som lånde ut sin bil till oss eftersom våran egen var fast i verkstaden där det blivit inbrott.

Det var ju inte vi som skulle välja valp utan Åke och Bibbi skulle välja åt oss men jag fick ändå några favoriter. När valparna var sju veckor ringde jag Bibbi som sa att vi skulle få den lilla mörka, en av de som var mina favoriter!

Dagen vi skulle hämta honom kändes det helt overkligt att vi skulle få TA MED honom denna gång, inte bara hälsa på. Han gnällde lite i bilen på vägen hem men sedan somnade han i min famn. Följande veckor sov vi skift, det var som att ha en liten bebis hemma fast en mycket mobil sådan. Han vaknade ca tre gånger per natt, antagligen så störde katterna honom. Och katterna ja, de var MYCKET skeptiska till denna nya lilla varelse som verkade ha kommit för att stanna. Oliver vägrade komma in den första tiden så vi fick helt sonika gå och bära in honom varje kväll. Elliott tyckte däremot att katterna var jätteroliga. Vi hade valp-säkrat hela lägenheten men Elliott har inte varit så farlig på att tugga på saker. Mest fötter och byxben gick han hårt åt i början. Katterna har faktiskt förstört mer saker än vad Elliott har gjort.

Efter den första tiden som hundägare kudne jag konstatera att det mesta som stod i hundböckerna inte alls stämde in på denna lilla kille. När vi var ute så gömde jag mig ifall han gick för långt bort (det står att valparna då ska bli oroliga och gnälla men man ska inte komma fram ändå utan vänta tills de letar upp en ). Rädd och osäker? Inte då, han brydde sig inte ett skvatt om att jag var borta utan lallade på och skuttade sedan hem till dörren (han lärde sig snabbt vart han bodde). För att få dem att släppa byxbenen stod det att man skulle gäspa för att visa at man inte ville leka. Som vi gäspade den första tiden! Valpar ska ju även sova väldigt mycket, men inte Elliott, ahn var som en liten Duracell-kanin.

Men det var helt underbart att ha blivit hundägare. Omtumlande men underbart. Här kommer några bilder från lillkillens första år, mest från när han var liten:









































Tack Åke och Bibbi för att vi fick förtroendet att förvalta denna skatt! Han får oss att skratta varje dag och gör det roligare att leva. Iblnad är det jobbigt att vara hundägare men han är värd varje minut och krona!