SVCH Kullaskogens Morris "Elliott"

Idag åt Elliott upp ett örhänge, ett sådant där med hänge eller krok, vad man nu kallar det. Efter ett veterinärsamtal bar det iväg till affären för att köpa sparris. Angagerade en stackars kille som jobbade där i frågan om vilken sparris som är mest trådig. Efter rådfrågning i charken fick jag tre röster på att det är vit sparris och ingen röst på grön, någon som vet eller vill lägga en annan röst? Så hem med vit sparris, dock något tveksam om Elliott skulle äta upp den. Men som det matvrak han är var det absolut inga problem. Nu är det bara att vänta och se. Till saken hör även att det inte ens var mitt örhänge utan jag hade hittat det på cykelvägen och tagit hem det för att försöka hitta den som saknade det via små lappar. Detta är tacken. Mitt icke-ägande var även orsaken att det låg på hallbyrån där det råkade ramla ner när jag tog mina vantar och Elliott, snabb som en pil som alltid när det gäller förbjudna saker, passade på. Försökte göra byte mot godis vilket han tacksamt åt upp men jag fick inget örhänge tillbaka. Så nu hoppas vi att det kommer ut den naturliga vägen. Det är dock tveksamt om den som tappade det fortfarande vill ha tillbaka det.

Annars fortsätter plusgraderna att jobba på att få bort den lilla snö vi fått i vinter. Och lyckas väldigt bra. Våra liv har nu berikats med en ny erfarenhet i hundägandet - den blöta och leriga hunden. Elliott är dock förtjust då han inte längre behöver nöja sig med att plaska med vattnet i vattenskålen utan nu har spännande vattenpölar att leka i. Har jag sagt att han är en retriever?

Igår när vi passade på att njuta av fördelarna med vädret - solen, så fick vi även sällskap av Leo.


Elliott är jätteduktig och ligger kvar utan att hockeytackla och salivtäcka Leo. Det kom senare......


Notera Leo (här salivtäckt men rätt nöjd ändå) som sitter i solstolen med Henrik och myser.


Vackra Leo!